Förra helgen var jag på den bästa avelskonferens jag någonsin besökt. Svenska Kooikerklubben hade gjort en mycket välplanerat helg, och man åkte hem med så mycket tankar och intryck så det snurrade.......Vi var på plats redan på fredagskvällen i Gränna på Strandterassen. Där fick jag träffa många nya "Kooikermänniskor" alla jättetrevliga förstås. =) Redan på kvällen fick vi stifta bekanskap med PhD Nicolette Salmon Hillbertz, eller helt rätt och slätt Nikki. Hon är molekylärgenetiker och husdjuragronom i botten. Hon letar helt enkelt efter förändringarna i DNA som ger upphov till sjukdomar. Hon föder upp Rhodesian Ridgebacks och har därför forskat på Dermatiod Sinus som är en sjukdom hos ovannämda hundar. Läs mer om detta på;
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/sveriges_lantbruksuniversitet__slu/pressrelease/view/genetiska-fynd-kan-minska-hundsjukdomar-170702
Mycket men väldigt intressant läsning!
Nikki berättade för oss att år 2005 var hundens arvsmassa klarlagd. De har 78 kromosomer och är mer lik en människa än en mus, DNA mässigt.
Hon förklarade hur svårt det är att hitta det basparet som orsakar sjukdomen genom denna jämförelse;
Jorden jämförs med en cell och på jordklotet ska man hitta en speiell människa utan att veta vart hon befinner sig.
Första steget man kommer till är att ta en kromosom och när man har hittat rätt kromosom är det jämförbart med att man har hittat det rätta landet på jordklotet.
Första steget man kommer till är att ta en kromosom och när man har hittat rätt kromosom är det jämförbart med att man har hittat det rätta landet på jordklotet.
Nästa teg blir att hitta den rätta kromosomdel och det blir samma sak som det rätta landskapet .
Nästsista steget blir att man hittar staden som denna människa bor i eller om man jämför med att man nu har hittat den rätta genen! Men det är inte nog med det. vi skulle ju hitta en människa också!
Sista steget är då människan och då hittar forskarna ett nukleotidt baspar! Med denna jämförelse fattade jag först ilket himla arbete det är att hitta i detta virrvarr av DNA!
Hennes råd är att man ska "späda ut" generna istället för att flaskhalsavla! Dvs en om man tar bort en grupp i en population och väljer att inte avla på dem ska man först tänka efter om man kan avvara dem avelsdjuren och vad är det man vinner på genom att välja bort individer? Man avlar ju då på färre individer och genom att göra det snävar man in avelsbasen och får kanske någon annat som poppar upp istället.
Hon menade också att vi inom 3-5 år kommer att ha mycket DNA tester som vi kommer att kunna göra på hundarna och på så sätt välja bort att para bärare med bärare.
Ett exempel hon tog var mops populationen i England. Den består av 10 000 individer MEN ser man till dessa mopsars DNA är dem bara 50 stycken! Något att begrunda!


